Egen insats
Vid förvärv behöver du som köpare precis som vid bostadsköp stå för en viss del av köpeskillingen. Hur stor del denna behöver vara varierar mellan olika långivare. Exempelvis banker finansierar normalt sett mellan 50 och 75 procent. Utöver den egna insatsen finns det många alternativa finansieringskällor. En vanlig struktur är banklån i botten, ägarrevers eller annan finansiär som junior finansiering och eget kapital i toppen.
Säljarrevers
En säljarrevers är en ekonomisk uppgörelse mellan köpare och säljare som innebär att köpare betalar delar av köpeskillingen över tid. Rent konkret innebär det att säljaren ställer upp med en kredit – en avbetalningsplan på en del av köpeskillingen. Genom denna lösning kan köparen dela upp köpeskillingen i en del som betalas av direkt samt en del som betalas över tid med hjälp av framtida vinster.
Förutom fördelen att du som köpare inte behöver betala allt direkt är denna typ av lösning väldigt positiv för dig som köpare då du säkrar förutsättningar för en framgångsrik överlämning. Ju bättre det går för dig desto mer kan säljaren få betalt över tid. Genom en säljarrevers säkerställer du att både du och säljaren har samma incitament för bolagets framtida positiva utveckling – även efter köpet.
Lån
Ofta behövs det utöver den egna insatsen och säljarreversen kompletteras med annan extern finansiering för att stänga gapet. Den mest traditionella lösningen är att ta ett banklån. Där finns det flera olika typer av lån – som alla skiljer sig åt. Precis som vid ett bostadsköp delas även förvärvsfinansiering generellt sett in i olika lager, precis som topp- och bottenlån - men benämns istället som säkerställd eller efterställd skuld i kapitalstrukturen.
Säkerställd skuld – senior finansiering
Säkerställd skuld kallas även ”senior skuld” och kan liknas vid ett bottenlån för en bostad. Vid ett säkerställt lån har ofta låntagaren ställt ut någon form av säkerhet som kan utgöras av fast tillgångar såsom fastigheter, byggnader, fordon, maskiner etc. Om låntagare inte betalar kan finansiären (banken) beslagta det som är satt i säkerhet och i sin tur sälja det för att driva in skulden. Risken för finansiären ses som relativt låg eftersom låntagaren har mycket att förlora och mindre risk för finansiären innebär att räntorna ofta är lägre. Räntebetalningarna och amortering sker ofta kontinuerligt över lånets löptid.
Om företaget går i konkurs betalas den efterställda skulden efter att många andra skulder har betalats, vilket gör att risken för finansiären blir större.
Efterställd skuld – juniorfinansiering
Efterställd skuld kallas även juniorfinansiering. Skillnaden mellan efterställd skuld och seniorskuld är den prioritet i vilken skuldfordringarna betalas av för ett företag i konkurs eller likvidation. Efterställd skild ligger lågt i prioriteringsordningen vilket innebär att vid konkurs eller likvidation återbetalas den juniora skulden först när den säkerställda skulden är helt återbetald.
Om företaget går i konkurs betalas den efterställda skulden efter att många andra skulder har betalats, vilket gör att risken för finansiären blir större. Det kallas också ”junior skuld” och har mer variation när det kommer till upplägg och är mer flexibla vad gäller villkor. Oftast är det amorteringsfria lån men en så kallad pay-in-kind-ränta, som innebär att räntan ökar på den totala skulden och betalas först när lånet förfaller.
Obligationer
En obligation är också ett lån men istället för att låna pengar från en bank så utfärdas eller säljer staten eller företag obligationer. Staten eller företaget betalar sedan (fast eller rörlig) avkastningsränt till den som äger obligationen. Obligationer har precis som ett lån från en bank viss löptid och förfaller vanligen när långivaren fått tillbaka hela investeringen.
